Om en val?

Det går nog sällan att veta om ett val man gjort är rätt eller fel - man kommer ju aldrig få reda på vad som hänt om man valt det andra alternativet.
Det var drygt två och ett halvt år sedan jag bestämde mig för att byta gymnasielinje och början om från ettan igen. Precis i början efter bytet tyckte jag jag hade gjort ett alldeles fantastiskt val, och det tycker jag fortfarande. I mitt fall handlade det inte om att jag ogillade utbildningen, även om jag ofta säger det, då det är det betydligt smidigare än att säga som det är. Det handlade snarare om var jag befann mig i mitt liv. Jag var djupt deprimerad (vilket jag inte insåg förrän långt efteråt). Jag behövde bort, något nytt, något finare, något som inte förknippades med allt det negativa. Under den tiden blev jag väldigt asocial. Personerna i min dåvarande klass var hemska, rent ut sagt, och när jag inte längre klarade av att låtsas vara glad och pratsam blev jag snabbt utfryst, folk pratade bakom min rygg, kallade mig namn. Jag var inte tillräckligt glad, tillräckligt rolig. Kunde inte vara. Och då accepteras man inte, inte där. Det var när jag insåg att ingen hade minsta tanke på att istället kanske göra något, kanske fråga hur jag mådde, en enda gång, jag insåg att bland det sista jag ville var att tvingas spendera ytterligare två år med de människorna. Oavsett om jag senare hade börjat må bättre, visste jag att det hade varit outhärdligt.

Nu är mitt liv fint, finare än vad det någonsin har varit, och det finns många anledningar till det. Men faktum kvarstår - jag har ingen aning om vad jag hänt om jag inte valt att börja om från ettan, så jag kan aldrig säga att det var det bästa utav valen. Jag vet även att summan av alla val jag gjort i mitt liv har gjort att jag hamnat där jag är nu, där jag som sagt tycker mycket om att vara. Men det kan ju aldrig innebära att alla val jag gjort har varit bra val, för det har de ju inte.
Anledningen till att jag egentligen började skriva det här var att jag kom att tänka på det motsägelsefulla i att känna sig nöjd eller missnöjd med sina val, då man i de allra flesta fall inte ens vet om de var bra eller dåliga.
Jag vet inte om det här går att jämföra med Sartre och existensialismen, som menar att "val skapar ångest" osv. Kom jag på såhär i efterhand. Men kanske det, i alla fall om man skulle ta mitt resonemang fullt ut.